Adoptivbarnet i skolan- är det något speciellt med det?

Kirjoittaja Lotta

pvm 12.11.2020

Kategoria Blogi

Skribenten Anna Holmsten är mamma till två barn och arbetar som klasslärare.

Kirjoittaja Anna Holmsten on kahden lapsen äiti ja työskentelee luokanopettajana.

Bilder/kuvat: Malin Åbrandt

————

När jag blev tillfrågad att skriva ett blogginlägg om adoptivbarnet i skolan blev jag glad och lite smickrad samtidigt som uppgiften kändes stor och nästan övermäktig. Temat är så viktigt och så finns det ju så mycket att skriva om! Jag som är både lärare och adoptivförälder, vilken vinkling ska jag välja? Temat ligger mig varmt om hjärtat och många är de gånger jag själv använt internet för att söka råd och tips, både som förälder och som pedagog. Detta var med andra ord ett uppdrag jag inte kunde tacka nej till! Här delar jag med mig av egna erfarenheter, blandat med information från artiklar jag samlat på mig under åren.

Jag har jobbat som klasslärare i grundskolan sedan 2004. År 2010 blev jag och min man lyckliga föräldrar till en liten pojke på 14 månader och 2014 utökades familjen med en efterlängtad lillebror på två år. Familjen var komplett!

Åren av barnalängtan gick långsamt, men när barnen väl var här gick åren i ett rasande tempo och innan vi visste ordet av var det dags för skolstart. Att börja skolan är spännande för både barn och föräldrar och en milstolpe i livet. För adoptivföräldern är steget stort och många tankar och känslor kan komma upp till ytan. Hur kommer mitt barn att klara av skolvardagen? Kommer mitt barn att klara av det sociala samspelet? Kommer mitt barn att känna sig tryggt? Kommer mitt barn att knyta an till undervisningspersonalen? Kommer mitt barn att känna sig inkluderad? Kommer mitt barns lärare att ha kunskap om adopterade barn och kunna se och tillgodogöra mitt barns behov?

Samarbete

Samarbete och en öppen dialog mellan hemmet och skolan är viktigt för alla barns välmående. När det gäller adoptivbarn är samarbetet och lyhördheten extra viktiga. Alla lärare besitter inte kunskap om att undervisa adopterade barn, men majoriteten är villig att lära sig! Här är föräldrarnas roll av största vikt. Föräldrarna är experter på just sitt barn och de flesta adoptivföräldrar är pålästa och har gått kurser inom temat adoptivfamilj. De besitter eventuellt information, som kan ge svar på många frågor skolan kan ha. Innan skolstarten eller just efter att skolan börjat, kan det vara bra att träffas för att diskutera tillsammans och föräldrarna kan samtidigt dela med sig av sin kunskap till läraren. Det är dock viktigt att föräldrarna tänker på barnets integritet och endast delar med sig av sådant som kan ha betydelse för barnets skolgång. Information om t.ex. barnets biologiska bakgrund, familjeförhållanden och annan känslig information är oftast inte viktiga för läraren att känna till. Lärarens roll är att på bästa sätt för eleven lyssna, lära och implementera informationen i undervisningen. Läraren behöver inte vara rädd för att fråga, ingen kan vara expert från början och med frågor kan man komma långt. Men acceptera och respektera att föräldrarna inte alltid vill eller kan dela med sig av allt. Barnet äger sin egen historia och den är viktigt att respektera.

Skolstarten

Alla adoptivbarn kommer till sina nya familjer med ett visst bagage. Gemensamt för de flesta är att de varit med om minst två separationer; från den biologiska mamman och från det sammanhang, då barnet hämtades av sina adoptivföräldrar. Adoptivbarn har ofta en ökad separationskänslighet, som kan göra sig påmind under olika situationer i livet.

Innan skolstarten kan det vara bra att fundera på om barnet är moget att börja skolan eller om hen skulle må bra av uppskov och på så sätt få mer tid för till exempel anknytning. Åldern på när barnet kommer till sin nya familj spelar också en viss roll. Ett äldre barn kan behöva mer tid att knyta an och lära sig språket innan skolgången kan inledas. Det är inte alltid lätt att veta om ett barn är redo för skolstart och det är inte ovanligt att barn av en eller annan orsak senare går om en klass.

Att börja skolan är spännande. Jag har hört att skolstarten kan likställas med en sorts krissituation för alla barn, men som tar sig uttryck på olika sätt. För en del barn är den knappt märkbar och för andra mer utmanande. För ett adoptivbarn kan skolstarten vara känslig. Barnet ska in i ett nytt sammanhang med nytt socialt samspel, nya vänner och nya vuxna, nya rutiner och ökade krav. En situation som för många kan påminna om tidigare trauman. Barn reagerar givetvis på olika sätt på detta. En del barn kan bli motoriskt oroliga och få problem med koncentrationen. Ett ökat behov av rörelse i klassrummet, genom att t.ex. vandra runt och föra oväsen kan uppkomma. En adoptionskurator förklarade det så bra en gång när vi diskuterade just detta genom att säga ungefär så här: Ett barn som är otryggt och befinner sig i kris kan inte se längre än till de egna primära behoven. Genom att vandra runt, prata högt och uppföra sig på ett sätt som klasskamraterna kan uppleva störande lugnar barnet sig själv och skapar en sorts inre trygghet. Först när barnet knutit an, känner sig tryggt och förstår de nya rutinerna och förväntningarna som finns i skolan, kan barnet se till den övriga klassen och dess behov. Detta var egentligen rätt så självklart när jag fick höra kuratorn säga det högt!

Adoptivbarnet i skolan

Adoptivbarn fungerar i skolan som vilka andra barn som helst. Men ibland när problem uppstår kan det vara bra att ta adoptionsaspekten i beaktande. Adoptivbarn är t.ex. överrepresenterade när det kommer till koncentrationssvårigheter och diagnoser som ADHD och ADD. Mitt personliga råd är att ge barnet tid innan diagnoser fastställs och eventuell medicinering inleds. Koncentrationssvårigheter kan bero på många olika saker och med lite tid, anpassning och handledning kan det visa sig att det är nåt helt annat som orsakar barnets problem, så som t.ex. anknytningsproblematik eller barnets trygghetskänsla.

Ett adoptivbarn ställer ofta höga krav på sig självt och vill prestera väl. När barnet ställs inför utmaningar som det tror att det inte klarar av kan hen uppvisa ett undvikande beteende som tar bort fokus från själva uppgiften, t.ex. genom att spela clown. Den kognitiva förmågan kan även vara ojämn. Ena stunden kan barnet lösa uppgifter, till och med bättre än klasskompisarna, bara för att i nästa stund inte klara av en till synes lättare uppgift. Både elev och lärare kan känna sig förvirrade inför detta. Skolpsykologen kan då testa barnet för att kartlägga den kognitiva förmågan. Barnet kan t.ex. vara språkligt begåvat, men behöva hjälp med arbetsminnet. Genom en kartläggning kan läraren och föräldrarna stöda barnet på bästa sätt. Barn som är lite äldre när de kommer till sina nya familjer lär sig ofta det nya språket snabbt och uppfattas av omgivningen som helt svensk– eller finskspråkiga. I skolan möter eleven skolspråket som är mer komplext. Det räcker inte längre att kunna språket mekaniskt. Eleven behöver även förstå sammanhanget och innehållet för att kunna ta till sig undervisningen. Även här kan en krock uppstå då läraren tror att eleven kan mer än hen gör p.g.a. att språket till synes flyter på så pass bra.

En skola för alla- vad är lärarens roll?

Läraren spelar en mycket viktig roll i alla barns skolvardag. Skolan ska vara inkluderande och öppen för alla. Genom att jobba aktivt för en inkluderande skola kan läraren underlätta skolgången och skapa en positiv och trygg miljö. Även adoptivföräldrarna känner sig sedda och hörda genom några små enkla saker läraren kan göra.

Här följer några tips till läraren:

Tänk på att alla barn behöver någon att spegla sig i. Välj ditt undervisningsmaterial med omsorg och se så att det finns en viss bredd vad det gäller representationen i materialet.
Tänk på vilka bilder du väljer när du gör matriser till ditt klassrum eller sänder information till hemmet, t.ex. i form av veckobrev. Välj bilder så att alla elever kan känna sig representerade. Det är viktigare än du tror!
Tänk på att vissa sorters uppgifter kan vara känsliga eller triggande för adoptivbarnet. Fråga föräldrarna om du är osäker på om en uppgift är lämplig eller ej. Uppgifter som kan vara känsliga är t.ex. att göra upp släktträd, hämta med babyfoton till skolan, be föräldrarna berätta om när man var liten, berätta om historien bakom ens namn.

Kontrollera innehållet i filmer och böcker du visar eller läser för klassen. Filmer/böcker om föräldralösa barn och barnhem kan var känsliga.
Be inte barnet berätta om sin bakgrund eller sitt hemland. Prata med föräldrarna om klasskompisarna har många frågor. Kanske föräldrarna kan komma till skolan och berätta om adoption för klassen!
Läs på om rasism. Medvetandegör rasism och rasistiska handlingar hos dig själv, i din klass och i din skola. För vid behov en dialog på elevernas nivå.
Låt barnen se färg och prata om färg på ett naturligt sätt ifall hudfärg kommer på tal. Färg är vackert, var stolt över din hudfärg! Uttryck som ”jag ser inte färg” är förlegade och kränkande.
Kom ihåg att erbjuda alla valörer vad gäller hudfärg när ni tecknar och pysslar. Det finns hudfärgade färgpennor samt kartong och färgat papper i alla hudens färger.

Glöm inte bort att fråga föräldrarna om du undrar över något. Tillsammans kan ni jobba för att alla barn ska må bra i skolan!

Så för att svara på frågeställningen i rubriken: ja, det är nåt speciellt med adoptivbarn i skolan! De är barn som alla andra barn, men med en alldeles speciell och unik historia. Lyhördhet, samarbete, anpassning, respekt, inkludering och vilja att lära är nyckelord jag vill lyfta fram för ett fungerande samarbete mellan hem och skola.

Adoptivbarn är efterlängtade och älskade och det är en lång och speciell process vi föräldrar går igenom för att bli en familj.

Vi föräldrar uppfattas ibland som överbeskyddande, men det som av andra kan uppfattas som överbeskyddande har oftast med det livslånga anknytningsarbetet att göra. Vår önskan är att våra barn ska må bra och att de ska få vara sig själva. Att de ska vara stolta över sitt ursprung och få möjligheten att växa upp till trygga, positiva och modiga individer. Vi lärare å andra sidan finns här för att stöda och hjälpa våra elever och vårt mål är en trygg, inkluderande skola för alla. En skola där alla ska få må bra och kunna vara sig själva. Tillsammans kan vi hjälpa och stöda barnen på livets stig!