Erfarenheter
Det har varit trevligt att kunna agera som stöd för någon annan utifrån sina egna erfarenheter. Att finnas till som bollblank och någon som förstår vad du pratar om. I mentorverksamheten utgår man från adeptens behov och önskemål, finns till och lyssnar. Ibland kan man hitta på något kul tillsammans och ibland sitter man och pratar över en kopp varmt. -Mentor
Det skulle ha varit trevligt att som barn eller ung ha fått ta del av andra liksinnades tankar och erfarenheter. Jag hoppas någon annan får en lättare väg att gå med hjälp av mentorverksamheten, då man har någon man kan prata med. Någon som finns till just för dig. -Mentor
Jag hade redan en tid funderat att jag skulle vilja börja med något frivilligarbete och letat efter olika alternativ. Då jag stötte på mentorverksamheten och läste mer om det tänkte jag genast att, nu hittade jag det! Eftersom jag själv upplevt både glädjestunder men även utmaningar med adoption, tänkte jag att dessa erfarenheter skulle eventuellt kunna vara till nytta för någon annan. Jag tycker mentorverksamheten är en jätte bra, ny verksamhetsform för adopterade och familjer! På basen av det jag hört och själv diskuterat med många familjer, tror jag att detta är ett jätte bra och nyttigt sätt att få stöd med låg tröskel. Lite nervös var jag till en början, men då jag träffade min adept och hen berättade om sina önskemål och förväntningar, så lättade nervositeten direkt. Jag är jätte glad att jag sökte med! Jag hade redan innan detta, i flera olika sammanhang, diskuterat med andra familjer om adoption och föräldraskap, så mentorsrollen kändes inte så utmanande eller svår. Den kändes faktiskt rätt så naturlig. Jag tror att många kan få mycket ut av denna verksamhet, både adepter och mentorer. Jag är själv väldigt gärna en del av denna verksamhet och hoppas att tröskeln skulle kännas låg för folk att söka med. Det gäller inte att lägga ribban för högt för sig själv. Jag rekommenderar absolut verksamheten för alla som är intresserade! Det gäller förstås nog att fundera ifall den egna livssituationen ger utrymme för frivilligverksamhet, men sist och slutligen kräver inte mentorverksamheten tidsmässigt speciellt mycket. Viktigt vore att det skulle finnas en bred grupp mentorer med olika livsberättelser och erfarenheter att besvara adepternas behov av stöd. – Mentor
Att vara mentor har varit givande och trevligt. Jag har också fått nya infallsvinklar och funderingar till mitt eget liv. Det känns fint att kunna finnas till som stöd för någon annan, speciellt då man själv saknat liknande tidigare. Jag är glad att nu kunna erbjuda det stödet för någon annan och samtidigt utnyttja mina egna erfarenheter. Träffarna är trevliga och det har varit kul att få lära känna nya mäniskor via verksamheten. Mentorerna får bra stöd i sin roll, vilket är fint och känns tryggt! Verksamheten har medfört mycket positivt till mitt eget liv, hoppas allt fler söker med! – Mentor
Vi väntar på att bilda familj genom adoption och saknade stöd i den processen av någon som varit med om samma. Att få bolla tankar med någon gällande väntandet, de känslor och tankar som uppstår, hur vi förbereder oss inför att barnet kommer, funderingar kring föräldraskap, barnets behov, vardagen och familjelivet. Och att kunna göra det konfidentiellt med en och samma människa, i lugn och ro under en viss tidspersiod. Vår mentor har varit till ett jätte stort stöd under vår process och adoptionsstig. Vi har fått mer ut av verksamheten än vad vi kunnat föreställa oss. Det är jätte fint att en sådan verksamhet finns till, är så väl uppbyggd- och organiserad. Hoppas fler hittar den! – Adept
Det har varit fint att få prata, dela tankar och säga högt de funderingar man gått omkring med gällande adoptionen, sig själv och sitt liv. Och att göra det med någon som verkligen förstår en och man inte behöver förklara åt på samma sätt. Nån som lyssnar och man kan lita på. Min mentor är jätte trevlig och jag har fått mycket stöd av hen. Med hen kan jag prata om allt och behöver inte förklara varför jag känner eller tänker som jag gör. Mentorverksamheten har haft en inverkan på mitt liv! -Adept
Jag hörde en bekant prata om mentorverksamheten och det väckte mitt intresse. Jag bekantade mig med verksamheten noggrannare och sökte med. Jag saknade någon med liknande bakgrund och erfarenheter att prata med, vilket jag nu för första gången haft chansen att göra. Med mentorn kan jag prata konfidentiellt och få stöd med mina funderingar. En person som har liknande erfarenheter i bakfickan och förstår mig. Till en början var jag lite nervös, men nu kunde jag inte vara mer nöjd att jag sökte med! Verksamheten är väl planerad och koordinerad, vilket känns bra. Jag har fått just det stöd jag saknat och träffat en fin ny människa!
Jag är pappa till två tonåriga pojkar och är själv adopterad år 1976. Jag har känt till min adoptionsbakgrund sen jag var 6 år gammal. Som barn var min relation till adoptionen rätt okomplicerad, men i livets olika vändpunkter och skeden som t.ex. i tonåren och då jag själv blev pappa, har adoptionsbakgrunden lyft på sitt huvud. Det medförde en hel del funderingar, osäkerhet, förvirring och stormiga tankar gällande mig själv och min identitet. Då jag diskuterat med andra vuxna adopterade har jag insett att många andra tampats med samma tankar och känslor kring sin identitet, självbild, relationer, tacksamhet, känslan av att ha blivit övergiven och känna att man räcker till samt förmågan att anpassa sig. Många adopterade har varit ensamma med dessa funderingar och inte velat eller haft möjligheten att dela och bearbeta dem med sina föräldrar, vänner eller andra adopterade.
Genast då jag hörde att Adoptivfamiljer rf skulle inleda denna verksamhet, skickade jag in min ansökan. Kamratstöd i är en viktigdrivkraft och stödform även i adoptionssammanhang. Mentorverksamheten och kamratstödet ger möjligheten till att mötas som medmänniskor. Till exempel behöver man inte förklara i detalj och från början sin livsberättelse för att den andra skall förstå vad man pratar om, eftersom någon som själv är adopterad eller adoptivförälder förstår på ett annat sätt och kan sätta det i rätt kontext utan att bli förskräckt.
Utbildningen för mentorer var väldigt bra. Det var fint att se både adopterade och adoptivföräldrar i samma skolning. De största ahaa-upplevelserna under helgen var då jag fick diskutera och ta del av de andra deltagarnas berättelser och upplevelser. Under skolningen behandlades även växelverkan och dialog, vilket var väldigt givande. Vi fick lära oss ett helt nytt sätt att vara närvarande, lyssna, ställa frågor och diskutera, utan att vi styr diskussionen eller adeptens upplevelser och tankar genom våra egna erfarenheter. Detta fick mig att granska mitt egna sätt att göra tolkningar och antaganden i växelverkan med andra människor. Jag insåg hur lätt man tenderar att styra diskussionen då man är den som lyssnar genom att ställa värdeladdade eller ledande frågor. Dessa frågor och lyssnarens förhandsuppfattningar kan vilseleda den som pratar i en fullständigt fel riktning och stödbehovet kvarstår.
Mentorverksamheten har väckt helt nya tankar oh funderingar även kring min egen adoption och roll som förälder. Även om vi har väldigt olika bakgrunder med min adept och våra utmaningar har skett under olika livsfaser, har vi funnit en genuin kontakt och relation. En sådan atmosfär där vi kan tryggt diskutera och bolla tankar. Som jag nämnde innan har många adopterade genomgått liknande frågeställningar, känslor och tankar, vilket kan agera som en gemensam nämnare.
Som mentor är det viktigt att komma ihåg att man inte är en terapeut och att ta vara på sina egna resurser och sitt eget ork och mående. För mig har det även varit viktigt att ge tillräckligt med utrymme för mentorverksamheten i mitt egna liv. För att jag skall kunna vara närvarande för en annan medmänniska, kan mitt egna liv inte vara kaotiskt och ostabilt. Som tur har vi Mentorprojektets härliga Minna som vårt stöd. Hon hjälper till ifall svåra situationer skulle uppstå och har skapat en trygg atmosfär för oss mentorer, som fick mig att våga söka med, även om det egna livet ibland känns lite väl livligt. Jag kan varmt rekommendera mentorverksamheten till alla som upplever att de har resurser att finnas till för en medmänniska och har sina legoklossar i livet något så nära på sin plats. -Mentor
Då jag såg annonsen om Adoptivfamiljer rf:s mentorverksamhet, visste jag direkt att detta var det tillägget till min vardag jag letat efter. En längre tid hade jag längtat efter något nytt; något var jag skulle kunna vara till nytta på något vis.
Så en stormig helg i februari sökte jag mig till Adoptivfamiljer rf:s kontor i Helsingfors Sörnäs för att reflektera kring mentorsrollen, växelverkan och dialog tillsammans med tio andra sökanden. Vi bekantade oss med varandra, lyssnade på experters talturer gällande tidigare nämnda teman, övade tillsammans på bemötande och växelverkan samt delade erfarenheter och synvinklar. Dagarna var långa men väldigt givande och bestod av både aktivt och passivt deltagande.
Vår grupp bestod av såväl adopterade som adoptivföräldrar, som stött på varierande utmaningar under sin livstid. Detta upplevde jag berikande och det gav mig nya infallsvinklar gällande adoption. Övningarna och teoridelen gällande växelverkan och dialog gav bra verktyg även till det egna livet, både på hemmaplan och ut i arbetslivet. Jag var väldigt glad och nöjd efter helgen att jag överlag deltog i denna skolning, även om jag inte skulle bli utvald eller finna en match. Jag hade fått mycket nytt att fundera på, nya idéer och modeller hur agera och fungera i växelverkansituationer, men samtidigt även bekräftelse för det jag redan visste.
Till min stora överraskning fick jag nästan direkt efter utbildningen meddelande om att jag fått en match och skulle inleda min första mentorsrelation. Spänd gick jag till Adoptivfamiljer rf:s kontor för den inledande diskussionen med adepten. Under träffen skulle vi diskutera igenom målsättningarna för verksamheten, hur länge relationen skulle vara samt övriga detaljer. Jag önskade att min första adept skulle vara trevlig och att vi skulle komma bra överens, även om jag insåg att det inte alltid är möjligt. Jag var inte riktigt redo att genast ta i bruk verktygen vi fått under utbildningen gällande mer utmanade växelverkansituationer, utan hoppades på en mjukstart. Jag hade tur och min önskan gick i uppfyllelse. Och så var det dags att inleda min första mentorsrelation!
Vi har träffats nu några gånger med min adept och verksamheten fortsätter. Det har varit fint att kunna finnas till som stöd för någon annan och fundera på saker tillsammans. Som mentor har jag även fått återgå till mina egna minnen, känslor och funderingar kring adoption, föräldraskap och vår familjs adoptionsprocess. Jag blev överraskad över hur mycket tankar och minnen mentorsrollen väckte hos mig. O andra sidan har det känts uppfriskande att granska dessa minnen efter alla dessa år, då tid har passerat och jag kan vara lite mer objektiv. Jag har även lärt mig något nytt om mig själv till på köpet, vilket har varit en fin bonus av denna verksamhet.
Genom mentorverksamheten har jag fått nya erfarenheter, kunskaper och verktyg gällande växelverkan samt lärt att förstå mig själv bättre och därtill fått en ny vän. -Mentor
